Julafton 2024 var så fin. Myset började såklart redan med uppesittarkvällen dagen innan, med nygjort julekola och skumtomtar. Självaste julafton började med mysmorgon, knöligt julpapper i hela sängen efter ivriga barn som skuttat upp och hämtat strumpklapparna. Följt av en riktig julfrukost med tända ljus, varm o’boy och allra sista avsnittet av julkalendern. Lagomt till den årliga julbilden skulle tas så började flingorna singla ner från himlen, nästan lika magiskt som Tjelmetje i årets julkalender, Snödrömmar.
En flygande älva gömde sig i ena strumpklappen, som visade sig vara en riktig favorit.
Det är andra året vi firar hemma och det är så mysigt att bjuda in nära och kära, fylla huset med livliga tassar, fat med lax och Jansson som bärs in på löpande band och paketen som fylls på under granen för varje gäst som kikar in. Kalle klockan tre, köttbullar som ska värmas på spisen, det är jul.
Kall roséglögg med ”frostad kant” till välkomstdrink för de som önskade.
Där kommer han, den skäggige mannen med lykta…
En hund som kan sova igenom allt, t.om. ivriga barn som sliter upp presentpapper och kastar det likt konfetti. Nemas problemas med avslappning här.
Trumorkester, legobygge, sagoläsning och mätta magar. Ett Recept på en lyckad julafton.
Om ”efter-allt-julstök-förväntningar-och-pirr” hade ett ansikte så vore det nog detta gulliga, lurviga, trötta ansiktet.
De två sista bilderna är från juldagen, ett lugn som spritt sig över hela huset. Mellandagslugnet utan måsten. Nya bok-klappar som ska läsas, nya leksaker som noga och sakta ska inspekteras, rester som ska ätas. Jag älskar det.