Jag är himmelens nöjd med våra pardörrar, både i barnens sovrum och i mitt & Jack sovrum. Men är det någon som är aningen mer nöjd, ja då är det Lovsson. Där kan han sitta och kika länge och väl, se en och annan småfågel, grannens katt eller hurtiga promenerare nere på gamla järnvägen. Som den sanna vakthunden han är så säger han till oss så fort han får span på något, på både gott och ont… Nåväl, ser ni lillgranen på barnens rum? Jag och Lovsson tyckte att den såg lite ensam ut…
En snabb titt i kalender, jovars dryga veckan kvar till tjugondagknut, ännu en till gran hinner minsann pyntas. Så jag plockade fram lite filttyg, nål, tråd och började knåpa på lite lagomt pilligt kvällsbestyr.
Efter någon timme pulande, voilá; en bokstav för varje Rosöing i familjen, stor som liten. Alldeles lagomt pynt för en pyttegran. Även om de bara hinner stoltsera i granen en kort tid innan de hamnar i julelådan så får de ju göra comeback år efter år alla kommande jular.
