De unga syskonen Minato och Nagisa lever tillsammans med sin ensamstående mamma; deras pappa, en polis, dödades några år tidigare, och deras mamma har svårt att få livet att gå ihop. Hon överger dem under ett besök på en nöjespark, och under samma besök slår blixten ner och storebror Minato finner sig plötsligt ha bytt kropp med en annan besökare, en besökare som just mördat någon…
Det är starten på cirka tusen sidor thriller där Minato måste försöka rätta till sitt liv, något som är komplicerat eftersom han är en mycket ung pojke i en vuxen mördares kropp, jagad av polisen, och det visar sig dessutom att mördaren, polisen som jagar honom, och hans egen familj alla har en historia som går tillbaka långt i tiden. Dessutom måste han försöka vakta över sin lillasyster som nu lever ensam tillsammans med mördaren, och hon vet åtminstone till en början ingenting om vad som hänt.
Omslagen ser snälla ut, om en med en sorglig underton, men eftersom jag inte läst innan om vad serien handlade om blev jag förvånad när den växlade om från att handla om en trasig familj med en ännu trasigare mamma till en hårdkokt thriller. Kroppsbytet är bara en gimmick för att få handlingen att kicka igång på riktigt, och den förklaras aldrig och personerna i serien som blir medvetna om den ser aldrig det som intressant att fundera på varför det skedde. Det är alltså en serie som man ska läsa som en thriller, inte en övernaturlig thriller; det bästa är att glatt acceptera kroppsbytet utan att fundera mer på det.
Hur som, Kei Sanbe lyckas få till en inte så dum historia här, ungefär som en sån där actionrulle man kan ramla över och titta på, och när den är klar känns det inte som bortslösad tid. Inte någonting som man brinner av lust att tipsa andra om, men som man kanske kan nämna om man kommer att tänka på den. Sanbes teckningar är jag inte riktigt lika förtjust i, framförallt tycker jag hans barn ser lätt underliga ut. Det är svårt att teckna barn, men lite bättre tycker jag man kan kräva 😉