Det som är mindre bra med att som jag ligga lååångt efter med att recensera allt jag läser i år är att när det handlar om vad jag skulle kalla slit-och-släng-serier, dvs serier som är okej underhållning men som inte sätter några spår i minnet, så kan det vara svårt att någon/några månader senare komma ihåg vad serien ens handlar om. Det som är bra är däremot att just hur mycket jag kommer ihåg brukar vara ett bra indikation på hur bra serien egentligen var.
Dagens serie är ett bra exempel, för Yuriko Haras sex volymer långa Cocoon Entwined är inte på något sätt egentligen en bra serie, men den lyckas med det stämningsfulla att den ändå satt sig på minnet. Det handlar om en ultraromantisk serie som utspelas på en udda flickskola med gott om traditioner, som valet varje år om den mest populära eleven, vars hår kommer att vävas in i skoluniformerna.
Det vimlar av starka känslor och undertryckt passion, hår som virvlar i vinden, oroväckande rörelser bakom gardiner. Kort sagt, serier som skulle passat utmärkt i den gamla pocketboksserien Mysrysare (om den nu innehållit tecknade serier…). Persongalleriet är 100% kvinnligt, och känslorna är som sagt mycket starka men också odefinierade i konturerna av vad de egentligen innebär, vad de drabbade personerna egentligen önskar uppnå. Därför blir just den där stämningen det viktigaste, betydligt mer än den sporadiska handlingen, och Haras teckningar passar fint till det. Till att teckna särskiljbara personer passar den däremot sämre, men det spelar ingen roll när varje kapitel enbart handlar om ännu mer känslor 🙂
Är Cocoon Entwined en bra serie? Nix, men för den som känner för lite läsning som spelar på och skildrar starka tonårskänslor som ännu inte vet vad känslorna ska inrikta sig på, blandat med antydningar om det övernaturliga och dränkta i gotisk romantik, så fungerar det. Hyfsat.