Eller recension och recension; jag tänkte egentligen bara upplysa om att nu har den officiella översättningen av Hitoshi Ashinanos mästerverks gått i mål, i och med att den femte volymen nyligen kom ut, och jag tyckte minst lika bra om den den här gången också. Lyckligtvis!
Jag ska inte skriva några längre utläggningar om vad som gör den så bra, för det har jag redan gjort. Jag nöjer mig med att konstatera att den sista volymen är ännu långsammare än de tidigare vad gäller vad som skildras på sidorna, men att mellan kapitlen kan år förflyta. Alpha själv känner hur tiden obönhörligen fortsätter framåt: Hon konstaterar själv att hon har förändrats, och detsamma gäller hennes vänner. Makki växer upp, flyttar hemifrån, och skaffar barn (allt sker inom något enstaka kapitel), den äldre grannen pratar om vad hon ska göra med hans hus när han inte längre existerar, och på skeppet som ständigt flyger runt Jorden noterar Alphas äldre syster (eller vad man nu ska kalla henne) att världen inte heller den kan stå emot: