Höga förväntningar handlar det självklart om när man ger sig i kast med en ny serie där två giganter inom mediet samarbetar: Raina Telgemeier, serieskaparen bakom moderna klassiker som Le stort, Magknip, med flera, och den som man på goda grunder kan hävda är ansvarig för seriemediets mycket starka ställning på bokmarknaden i USA, och Scott McCloud som bland annat med sin serie om seriemediet Understanding Comics mer eller mindre revolutionerade synen på vad serier egentligen är. Boken ifråga ges ut av förlaget Scholastic; givetvis frestas jag säga med tanke på förlagets dominerande ställning vad gäller serieutgivning, att boken (huvudsakligen) är tecknad av Telgemeier vars böcker ges ut av förlaget, och att den fysiska boken är mycket lik hennes tidigare böcker. Så om det ser ut som en vanlig Telgemeier-bok, varför är McCloud inblandad?
Orsaken till det antyds redan i titeln, The Cartoonists Club, nämligen att det är en serie som handlar om att skapa serier. Det är faktiskt väldigt enkelt att beskriva serien: Det är en bok som är en blandning av McClouds Understanding Comics, av hans senare Making Comics (en bok i samma stil som UC men som inte handlar om mediet i sig utan om hur serier görs/gjorts), anpassade för en yngre läsarkrets och presenterad i en smakligt skönlitterär förpackning à la klassisk Telgemeier. Det betyder att vi får lära känna några skolelever som är seriefans och som på olika sätt fantiserat om att själva skapa någonting, och som tack vare en lika serieintresserad skolbibliotekarie tillsammans lär sig vad serier är och hur man kan göra sina egna:
Bokens upplägg gör den lite knepig att recensera: Ska jag fokusera på dess litterära kvalitéer eller på dess pedagogiska? Men eftersom jag verkligen gillar tanken med boken får den tåla att jag ger mig på båda sidorna och jag startar med den svagaste, dvs den litterära. För trots den engagerande starten där de första kapitlen introducerar huvudpersonerna och en del följande scener där vi får se dem göra sina första egna serier / lära sig hur man kan trycka serier / besöka deras första seriemässa, så blir de aldrig riktigt intressanta som människor, med ett litet undantag för Lynda, en mycket tillbakadragen flicka som inte kan låta bli att ryckas med av de andras entusiasm. Detaljer är bra, och serieskaparna vet hur man ska få ut det mesta av korta scener som en pappa som är skeptisk till att hans son pysslar med serier, eller hur en professionell serieskapare stödjer dem på mässan. Men hur bra Telgemeier och McCloud än är på att lägga till små komiska detaljer, metahumor, och annat går det inte att komma ifrån att den här bokens huvudsakliga syfte är att dels lära ut vad serier är och hur de fungerar, dels och framför allt för att visa hur kul det kan vara att göra sin egna.
Och den senare delen klarar The Cartoonists Club galant. Det kan bli nästan väl optimistiskt och hurtigt när den går på som allra mest energiskt om hur fantastiskt seriemediet är (inte för att jag säger emot!), men jag kan inte förneka att det fungerar; om man har ens det minsta lilla intresse för att göra egna serier är det svårt att inte gripas av lusten att sätta ihop sin egen när man läser boken.
Det är smått imponerande hur mycket Telgemeier och McCloud hinner klämma in i boken, utan att det känns stressigt (även om handlingen som sagt blir lite lidande). De tar upp vad genrer innebär (inflikandes att serier förstås kan handla om precis vad som helst), olika format (McClouds anda syns tydligt här, med exempel som fotoserier & skulpturer som serier), olika metoder att skriva manus och teckna, hur man trycker serier själv, med mera:
Jag kan tycka att andra halvan av boken kan bli väl teoretisk, som genomgången av de sex universella ansiktsuttrycken och avsnittet om kroppsspråk. Det är inte egentligen dåligt, men problemet för min del är detsamma som jag också tycker kan bli problematiskt i McClouds egna böcker: Det känns underligt med den lätt dogmatiska tonen om hur seriemediet fungerar ur vissa aspekter, speciellt med tanke på hur öppensinnad han annars är vad gäller konst i allmänhet och serier i synnerhet. Dessutom undrar jag om den avsedda målgruppen får ut så mycket av det hela; resten av boken håller energin uppe där huvudpersonerna börjar göra egna serier, får hjälp när de fastnar, hanterar feedback, publicerar dem, och sen säljer dem på en mässa. Den energin försvinner i de mer teoretiska sekvenserna, så jag hoppas läsarna inte tappar sugen utan fortsätter att läsa.
Men det här är mindre skavanker för det här är en förträfflig bok att sätta i händerna på en yngre person som redan är eller skulle kunna bli intresserad av att göra sina egna serier. Telgemeier och McCloud1 är båda utmärkta på att göra serier som är lättlästa på det bästa sättet, dvs föredömligt tydligt berättade och med en mysig design. Boken är redan utannonserad i svensk utgåva som dyker upp framåt hösten, och jag hoppas den hamnar under granen hos många. Eller för de som är otåliga och kan läsa engelska, varför inte redan i påskäggget? 
- Den kan nog låta på min recension som om Telgemeier står för teckningarna och McCloud för manuset, men serien är ett mycket tätare samarbete än så, som det redogörs för i slutet: Båda skissade initialt (varpå Telgemeier sen stod för merparten av de slutgiltiga skisserna), båda skrev manus, och de skickade sidorna mellan sig under arbetet. ↩︎