Jag lämnade in min mobil på lagning i måndags och var utan den fram till i fredags. Under tiden hade jag en gammal telefon där jag bara kunde skicka vanliga sms och använda WhatsApp. Inte ens mejl, Spotify eller någon poddapp. Och absolut inget Instagram.
[…]Jag saknade instagram noll gånger. Det var skönt att slippa se hur mitt finger, helt sömlöst och utan att jag ens märkt det, plötsligt är inne i appen och doomscrollar genom bekantas och influencers liv. Det är något av en sorg att jag nu har den igen. Och måste ha den i mitt jobb. Men, strax ska jag väl ha glömt denna instagramfria vecka och istället sitta i trans och se någon äta en bulle eller tipsa om ett läppstift.
Man blir verkligen sugen på att lämna stan när nordanvinden aldrig upphör och man känner sig ”lite fri” bara för att mobilen är på lagning. Jösses. // Sandra Beijer
Sandra Beijer beskriver den frigörande känslan som infann sig medan hennes mobiltelefon befann sig på lagning och hon fick en tillfällig paus från Instagram.
Enligt hennes blogginlägg saknade hon Instagram exakt noll gånger, och sörjer att hon behöver ha appen i sitt jobb.
Jag kan absolut förstå att den känslan kan infinna sig, men mer när det kommer till Tiktok än Instagram. Algoritmen som uppmuntrar det slentrianmässiga skrollande som kan konsumera flera timmar utan att man knappt märker det är betydligt mer kalibrerad på Tiktok än på Instagram, men kanske använder inte Sandra Tiktok på samma vis som blogg och Instagram?
Av Sandras kommentarsfält att döma så blir det tydligt att många håller med henne.
Är vi helt enkelt rädda för att ha långtråkigt och därigenom lärt våra hjärnor att de konstant måste matas med intryck?
Jag har faktiskt tänkt gå förbi biblioteket idag för att låna fysiska böcker, istället för att enbart lyssna på ljudböcker och göra flera saker samtidigt. Det är ju fortfarande att mata hjärnan med intryck, men inte hundra stycken på samma gång.
