Hoppa till innehåll

Minimangarecensioner: Kijima-san & Yamada-san

Minimangarecensioner: Kijima San & Yamada San

Yay, en gullig romcom! Jag är svag för genren så det behövs inte så mycket för att jag ska läsa en serie som jag hör till genren: En snabb glimt av teckningarna för att kolla att de är ok, och sen skumma vad serien handlar om på https://www.mangaupdates.com för att vara säker på att den inte är iffy (finns en del inslag som jag gärna undviker), och det räcker för mig.

SK Hoshimis Kijima-san & Yamada-san klarar snabbtestet med glans, och efter att ha läst hela serien känner jag mig nöjd med den enkla plotten: Kijima är i hemlighet en telepat och han är kär i sin kollega Yamada. Tyvärr är han mycket blyg, så trots vetskapen från hennes tankar att Yamada känner detsamma måste han kämpa med sig själv för att våga bjuda ut henne. Men han gör det, det går såklart finfint, och enda orosmolnet – de eventuella konkurrenter om enderas känslor som dyker upp känns aldrig som seriösa hot – är vad hon ska tycka när han väl vågar avslöja sin förmåga.

Gulligt värre är det, med vänner som är nyfikna på hur det går och familjemedlemmar som bekymrar sig om sina nära och kära. Serien får plus för att den mitt i sin oförarglighet i förbifarten lyckas introducera genuint intressanta bifigurer, som Yamadas bror; serier av det här slaget tenderar att vara så fokuserade på huvudpersonerna att allt annat glöms bort. Det är nöjsamt och avkopplande, aldrig överdrivet engagerande, och att slutet kommer bli lyckligt finns det absolut ingen tvekan om.

Mitt enda klagomål – vilket inte betyder att serien är omistlig läsning, bara att den är bra på att genomföra det den tänkt sig – är att jag nu är nyfiken på hur det kommer gå efter seriens slut, när Yamada till slut vet om Kijimas hemlighet. Med andra ord, hur är det dagliga livet med en tankeläsare? Här berörs det ytterst lite eftersom telepatin enbart används som ett charmigt skämtsamt inslag som ökar antalet serierutor där Kijima och/eller Yamadas kinder rodnar än mer. Men som sagt, det är egentligen därför serien finns till, dvs för att skildra två vuxna människors tafatta men rara och garanterat framgångsrika kontaktförsök 😁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *