En bild från igår, fredag 7 februari, de efterlängtade solstrålarna strilade in över sovrumsgolvet. Första veckan av februari har passerat, likt ingen annan. Vad som skulle bli en korvgrillarlördag hemma i solen förra lördagen (äntligen utlovades årets första soldag!) resulterade istället på akuten i Karlskoga och vidare ambulans till Örebro. Planerna vände fort efter lördagsfrukosten när Jack fann mig som ett skakande vrak på toalettgolvet med hakan över toastolen…
Den förskräckliga smärtan i rygg, kräkningar och skakningar visade sig vara en stor njursten som satt sig för uringången och förstorat njuren, kärahjärtanes vilken smärta en sten kan skapa. Jag blev inlagd i Örebro, fick en vacker utsikt över ett stilla, sovande Örebro med lysande blå svamp som nattlampa. Ett vackert, glatt ovetande Örebro, med tanke på det fruktansvärda skoldådet som skedde där bara 2 dagar senare ♡.
”Du måste ju fota en bild inifrån ambulansen för att visa barnen” sa den gulligaste och snällaste ambulanspersonalen påväg till Örebro. Vi hann prata en hel del om deras jobb under färden och jag berättade att jag verkligen beundrade det de gör. Den beundran har bara växt sig ännu större efter denna vecka, vilka hjältar.
Efter dunderkur antibiotika och smärtstillande fick jag åka hem för vila i väntan på vidare behandling nu till veckan. Så där är vi nu. Även om stenen begränsar min rörlighet här hemma så är jag så glad över att äntligen få de där solstrålarna på näsan och att få mellomysa med Jack och barnen ikväll ♡