För några år sen skrev jag om en del serier som EU gett ut; eftersom vi är medlemmar där sedan länge tänkte jag det kunde vara kul att se vad de hittade på i serieväg. Så nu när Sverige också är medlem i NATO gör jag samma sak, och därför blir det nu några få ord om NATO 2099, en serie skriven av Florence Gaub, Nicolas Minvielle, Roxane Montfort och Jaouen Salaün, där den sistnämnde också står för illustrationerna. Och, misstänker jag, för själva seriedelen av manusskrivandet eftersom de tre förstnämnda är akademiker anställda av NATO som arbetar med att ta fram analyser och idéer för NATO i framtiden.
För som titeln antyder utspelar sig serien 2099, och nej, det är inte en crossover med Marvels 2099-titlar. Tyvärr frestas jag säga, för det skulle kanske kunna ha livat upp den tämligen dystra serien. Till skillnad från EU-serierna som mestadels var skrivna i en mycket positiv anda om hur mycket gott EU kan göra handlar det här mer om hur illa det skulle kunna gå: Efter att inledas med några sidor om de hemska havskrigen som startade 2049 flyttas handling framåt till 2099, när ett internationellt möte på månen börjar spåra ur efter tecken på sabotage runt om i världen. De olika ländernas nationella AIs varnar för ett förestående krig som kanske inte längre kan undvikas, och ländernas ledare måste agera omedelbart om katastrofen ska förhindras. Vi får följa hur NATO-länderna samlar in data, analyserar vad som pågår, och sen försöker övertyga alla andra om vad de måste göra för att stoppa krigsutbrottet. Det handlar med andra ord om att framställa NATO inte som en krigförande organisation, utan en som förhindrar krig, precis i linje med den officiella linjen.
Men jag ska inte skriva om politiken utan om serien, och som sagt är det inte precis tjo och tjim jag kommer att tänka på när jag läser. Manuset är mörkt och cyniskt; alla gamla oförrätter finns fortfarande kvar, samma gamla nationella gränser leder till aggression. Plus, såklart, nya hemskheter som drönare, AI, med mera, och allt presenterat med ett sällan skådat gravallvar. Visst skulle man kunna säga att det ju trots allt utmynnar i en (eventuell) fred tack vare realpolitiskt agerande ledare, men det är allt en minimal gnutta positivitet det. Jag tvivlar inte det minsta på att handlingen är någonting som analytikerna arbetat fram såsom någonting de ser som realistiskt, men som litteratur istället för skrämselpropaganda är det inget vidare 😕
Salaüns teckningar kan jag åtminstone säga någonting litet positivt om. Det skulle inte förvåna mig om AI varit inblandad i dem, men foton har definitivt använts mycket flitigt med resultatet att människorna ser både realistiska och stela ut. Det där positiva är att jag faktiskt gillar färgerna ibland, även om de är lika tunga som manuset.
Fler delar i serien har utannonserats, men precis som när det gäller EU kan jag inte säga att NATOs serier fungerar som läsning. Om man är intresserad av framtidsforskning av det seriösare slaget, med tonvikt på konflikter, kanske det fungerar bättre. I så fall har NATO mer att erbjuda i form av science fiction-noveller som presenterar olika tänkbara scenarios i den nära framtiden (se nedan). Säkert en skrattfest, men som den inbitna sf-fan jag är hoppar jag nog över dem ändå 😉
