Av alla svenska serieförlag är Lystring det som jag tycker har den tydligaste röda tråden i sin utgivning. Med det menar jag inte att serierna är förutsägbara eller liknar varandra, men att det är uppenbart att böckerna valts ut av samma person, och att den personen har en mycket igenkännlig smak. Visst finns det grafiska detaljer som återkommer, som vissa färgskalor och en lite spretig, lätt nervös linjeföringen, men det är tonen och experimenterandet med seriemediet i sig som är det typiska.
Så när jag tog upp deras senaste översättning, Melek Zertals Barnrumpa, var det onekligen med vissa förväntningar. Och visst, utseendet är där med färgerna och linjerna, och likaså den som alltid kärleksfullt designade utgåvan och den omsorgsfulla översättningen och textningen. Men sen var det det där med den lilla oväntade banderollen på omslaget, en banderoll som gamla svenska serierävar lär känna igen…:
Carlsen förlag introducerade sin slogan Serier för vuxna på 70-talet för serier som Corto Maltese för att man skulle kunna särskilja dessa serier från de som hade en yngre målgrupp, men begreppet levde vidare och förvandlades senare till att istället beteckna serier där innehållet onekligen var avsett för äldre läsare, men där tonvikten låg på sex. Och det precis den senare betydelsen som avses här, för här är det porr/erotik (jag tror jag låter bli att göra en utvikning om vilken term som passar bäst, och vad skillnaden är; jag tänkte inte skriva hela dagen 😉 ) som erbjuds när den franska tjejen Nejma flyttar till Los Angeles. Hon har inga direkta planer när hon flyttar in hos de två jämnåriga Aya och Misato, så inledningsvis driver hon mest runt i stan; ibland ensam, ibland tillsammans med sina nya rumskamrater, men alltid redo för erotiken när hon får chansen. Och chanser finns det gott om, för när man har livlig fantasi kan det räcka med en charmig barista och dennes sensuella tillagning av kaffe för att inspirera lite, tja, fickpingis?
Våta fläckar på offentliga soffsitsar är det oförargligaste i sexväg som visas upp i Barnrumpa; det är grafiskt ner på detaljnivå när Neyma provar kläder och hittar en expedit som hjälper henne att prova allt möjligt, eller när hon jobbar extra på en glamorös Hollywoodfest och finner sig uppraggad av festens huvudperson. Allting skildrat med ett genomgående gott humör, för det här är inte en serie som vill diskutera vad som är okej eller inte, sexualitetens roll i samhället, eller någonting liknande, utan den är helt fokuserad på att visa hur underbart sex kan vara när man är ung och glad och redo att ta varje chans som ges.
Det här låter kanske som en udda fågel i Lystrings utgivning, men faktiskt känns den inte så. Deras böcker må vara annorlunda, utmanande, och långt ifrån publikfriande, men faktum är att de aldrig är särskilt tunga eller svårlästa. Ta en säregen bok som Arsène Schrauwen: Den är underligare än det mesta annat man kan läsa, men den går snabbt att läsa och särskilt svårförståelig är den inte.
Särskilt djuplodande bok är den inte, Barnrumpa, men den försvarar lätt sin plats i Lystrings utgivning, och jag skulle nog säga att även de som kanske annars inte är så lockade av förlagets serier borde ge den här en chans. Åtminstone om man är på humör för att läsa en mycket gemytlig liten bok, eller för den delen om man är sugen på någonting åt det hetare hållet, för det är en bok som kan tillfredsställa många smaker 😉
PS. Om jag har någon invändning mot boken är det att den svenska titeln skaver lite. Den franska är tydligen en ordvits och fungerar säkert där, men på svenska associerar jag iallafall lite väl mycket mot någon mycket ung när jag hör ordet. Men det är definitivt subjektivt! ¯\_(ツ)_/¯