I veckan besökte jag fysioterapeuterna på hjärtmottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Lund, ett besök som började i en källarlokal med gruppträning. Uppförsbackar, benböj, stakmaskin och bicepsövningar för att förbättra styrka och kondition. Grupperna var varierande och träningen individuellt anpassad beroende på diagnos och andra förutsättningar. För vissa är det ok att träna hårdare än för andra. Fysioterapi med fysisk aktivitet och träning är en hörnsten inom hjärtrehabiliteringen och detta område är ett av många där kunskapen har utvecklats snabbt över tid. Det jag lärde mig under min utbildning i slutet på 80-talet är verkligen inte aktuellt längre.
Idag kommer de flesta igång snabbt efter en hjärthändelse och träningsintensiteten är högre tidigare i förloppet. Träningen är strukturerad och individuellt anpassad utifrån de individuella bedömningar som görs av fysioterapeut innan start. Det finns gott om evidens för fysioterapeuters arbete inom området, vilket sammanfattats väl i Forskning pågår.
I veckan publicerades Swedehearts årliga rapport. Swedeheart sammanställer information från fem olika kvalitetsregister i första hand för att ge återkoppling till vården för att den ska kunna utvecklas och bli bättre. I rapporten står att man nu nationellt nått målet om att 30 procent av de nydiagnostiserade hjärtsviktspatienterna ska ha deltagit i fysiskt träningsprogram. Ett lågt målvärde men när det nu är uppnått kan vi sikta högre. Vi kan också se att det är stora skillnader mellan sjukhusen kring tillgång till fysioterapeut- endast tre av landets sjukhus når här målet om att 60 procent av infarktpatienterna ska ha gjort två fysioterapitester- före träning och efter avslutat träningsprogram.
Här finns alltså mer kvar att göra för en jämlik tillgång till hjärtrehabilitering. Individuellt anpassad träning är kostnadseffektivt och bidrar till minskad risk för återinsjuknande. Det behövs fler fysioterapeuter som arbetar inom området. Det behövs också fler specialistfysioterapeuter inom hjärtområdet, idag finns det 43 st. Kunskapen och kompetensen behöver finnas över hela landet.
Det strukturerade arbetet inom hjärtrehabilitering, som fysioterapeuter gör i Sverige, kan dock stå som modell för andra områden. Ett långvarigt och träget arbete med nationell- och internationell forskning gjord av fysioterapeuter samt ett stort arbete med att få in fysioterapeutiska variabler i kvalitetsregistren är två faktorer som lett fram till denna positiva utveckling. När det vi fysioterapeuter gör rapporteras tillsammans med all annan vård kring patienterna så skapas bra förutsättningar för fortsatt utveckling.