Lagom till midsommar blev samtliga i denna lilla familj förkylda. Vi som egentligen skulle ha firat med hela Måns släkt och sedan spenderat helgen i Västervik, fick snällt lämna återbud. Det gick ingen nöd på oss egentligen men det är tråkigt när man inte får fira som man tänkt.
Nåväl, vi ställde snabbt om till hemmafirande. Jag klädde mig som små grodorna dagen till ära och Måns handlade färskpotatis, dill, lax och jordgubbar. Och blomster och ballonger! Rörd av att han alltid fixar lite extra fint för att han vet att det gör mig så glad.
På midsommardagen tog vi oss ut på en promenad med barnvagnen redan klockan 8. Vilka småbarnsföräldrar vi blivit, va. Vet inte om det är semestertider i allmänhet eller att grannarna sjöng till *gamla godingar* hela natten i synnerhet som gjorde att gatorna var alldeles alldeles tysta och lugna. Inte ens vinden blåste. Men solen sken. Och där gick vi med vår barnvagn.
Resten av dagen hängde vi på soffan och plöjde avsnitt efter avsnitt av Äkta människor på SVT Play. Älskade det när det sändes för tio år sedan. Till min glädje och förvåning var serien precis lika bra nu. Hett tips om du också är krasslig i sommar, eller bara vill titta på en serie för all del. I dag när jag gick en promenad såg jag en granne klippa gräset och tänkte ”Kul att få se deras hubot!”. Något hjärntvättad har jag visst blivit av denna serie.
På lördagkvällen flyttade vi ner bäddmadrassen från vår säng till golvet i vardagsrummet, sov där allihop för att det var så varmt på övervåningen. Det blev min sämsta natt på länge – barnet tumlade runt och vaknade stup i kvarten, jag svettades, det var så ljust.
Desto mysigare var det att ha en gigantisk mysplats framför teven hela söndagen. Känns det förresten inte otroligt Penny Parnevikskt att bädda på vardagsrumsgolvet? Jag tycker.
Snipp snapp snut så var midsommarhelgen slut.