Årets första recension av en bok som också är utgiven 2025 är av en bok utgiven av Lystring förlag som startar det nya året på förväntat sätt, det vill säga med någonting mycket udda: Sammy Steins Palatset. På svenska har vi förut sett till hans Tidens anleten, en bok med ett innehåll bestående av recept på underliga maträtter, listor över påhittad konceptkonst, med mera, och Palatset fortsätter på liknande sätt: Boken följer en guidad tur i titelns palats, en gigantisk byggnad både till storlek och historia med hundratals våningar (huvudsakligen under jord) som grundades för många miljoner år sedan:
Så jo, Stein förhåller sig lika fritt till realism och sanning som i den tidigare boken. Lagren är många med Stein själv som den opålitliga författaren och den lika opålitliga guiden vars ord är de vi läser (inklusive enstaka frågor från deltagare i guidningen) som båda två spär på svårigheterna att skilja sanning från fantasi. Den verklighetsupplösande effekten är förstås ett medvetet stildrag av Stein som också helt avstår från att skildra människor i bild vilket bidrar till en drömsk och ödslig känsla där allt är möjligt men mänskligheten inte nödvändig. Bildvalen påminner mig en del om Rick Geary som också han ofta väljer att teckna någon som det verkar oväsentlig detalj istället för en mer narrativt relevant bild. Stein beskriver fantastiska salar och miljöer, men det vi får se är inzoomningar på trappor och trånga öppningar som besökare måste gå igenom, och de mest fantasieggande delarna får vi bara lösa antydningar om i texten, som våning -254 som tagits över av spindlar. Stämningen påminner en hel del om den i Tidens anleten: Säregen, ibland absurt komisk när man funderar på vad som faktiskt står, och med en nästan påträngande närvarande berättare vars speciella sätt att uttrycka sig är väl så viktigt som vad texten egentligen säger.
Jag har hittills skrivit ”boken” snarare än ”serien”, och det är ett medvetet val eftersom sidorna huvudsakligen består av brödtext som inte är en del av illustrationerna; för de som är petnoga med hur man klassificerar en bok som en serie eller inte är det nog tveksamt hur Palatset skulle bedömas. Nu är inte jag så intresserad av klassifikationsproblemet och jag kan inte tänka mig att Lystring är det heller, för även i dess tidskrift Det grymma svärdet var det tydligt att det var kombination text & bild som var relevant, oavsett formalia. Och på det sättet är Sammy Stein kanske den idealiska kreaturen för förlaget: Han vägrar envetet att göra serier på ett traditionellt vis, och det är tveksamt om hans ens gör vad man vanligtvis kallar för serier.
Sist lite information till den potentiella läsaren om bokens bakgrund. Medan jag läste den funderade jag på vilket museum/byggnad som palatset baserats på. Att det handlar om Paris förstår man av referenser till ett närmast mytologiskt Eiffeltorn, men jag måste erkänna att jag inte kom på någon faktiskt förebild som skulle passa (jag funderade på Louvren & Centre Georges-Pompidou men inget kändes rätt), och sen var jag förstås inte ens säker på att det fanns någon reell förebild, med tanke på hur fritt Stein fabulerar. I efterordet av redaktören Fredrik Jonsson får man svaret: Boken gjordes för en utställning på Palais de Tokyo och delades ut gratis till besökarna, och den kompletterades med textilkonstverk som skildrade delar av miljöer som beskrivs i boken. Om nu inte det också är ett påhitt av Jonsson, man ska inte vara för säker 
