Om det funnes en skala för i hur grad en serie kan beskyllas för att vara bagatell så skulle nog dagens serie, Superman vs. Meshi1 (manus Satoshi Miyagawa, teckningar Kai Kitano), få maxpoäng. Det är kort och gott en manga om tre volymer där Superman upptäckt hur gott det är med japansk snabbmat och därför tar varje chans han får att flyga dit för en snabb måltid:
Det är inte precis någonting nytt med manga som fokuserar på mat; jag har skrivit om sådana flera gånger, som drakjakt à la valjakt, bisarra och våldsamma kockstrider, hur man överlever i en klassisk D&D-situation, med flera, alla givetvis inkluderande detaljerade recept över icke-existerande maträtter, så att läsa en serie där Supermans största problem är att välja alternativ på menyn är inte ett dugg överraskande i sig. Det som däremot är lite mer oväntat är hur serien efter att i början alltid följa konceptet ”Superman tar en paus från brottsbekämpandet/Clark Kent tar en paus från journalistjobbet och äter i Japan” börja utnyttja just det faktum att det är Superman mer. Från att ha känts mest som en reklambroschyr för japanska snabbmat med vad som skulle kunnat vara vilket superhjälte som helst dyker en uppsjö av klassiska Superman-karaktärer upp. Han bjuder in vänner från Justice League, med individuella problem och smaker som han gör sitt bästa att matcha med passande rätter, som hur Aquaman som här kan prata med sushi också ska kunna äta den, och han försöker rädda sina knapriga nudlar – som inte längre är knapriga efter att några parademoner tvingat honom att slåss mot dem – på ett välbekant sätt:
För de som gillar Superman à la 70-80-talet är det kul att se hur Miyagawa gräver ner sig i detaljer från den eran. Det är Christopher Reeves version mixat med pre-Crisis Superman som gäller (med enstaka modernare inslag), och det är riktigt mysigt gjort. Det märks att Miyagawa kan den här eran (eller att han fått bra hjälp från något fan), och mycket passande byggs historien upp mot ett klimax där Superman måste samarbeta med både vänner och fiender (som Luthor med vilken han innan har en popularitetskamp om vem av dem som uppskattar japansk mat på det rätta sättet) för att besegra Darkseid, givetvis med ett besök på en parallell värld på vägen:
Superman vs. Meshi är en serie som för en mycket speciell nisch är riktigt underhållande, och det råkar vara en nisch som jag tillhör: Jag gillar japanska serier, gärna med en udda knorr, och jag närmast förläste mig på svenska Stålmannen-tidningar som liten på 70-talet → serien känns som skriven för mig. Men mer objektivt är det en någorlunda småcharmig bagatell (jo, jag måste använda det ordet igen eftersom det är så passande) som man kan slänga ett getöga på om man ramlar över den, och om man inte har någonting emot en soppa gjord på arketypiska superhjältar, japansk snabbmat, och referenser för de närmast sörjande 😉
- meshi = japanska för mat ↩︎