Tre serier idag, alla med det gemensamt att de är tecknade av samma person: Argentinaren Juan Giménez. Och en sak till delar de, nämligen en svårartad brist på vettiga manus 😕
Första gången jag läste någonting av Giménez var (har jag för mig) i amerikanska Heavy Metal. Han har en teckningsstil som är mycket lätt att känna igen, och en elegant stil som passade utmärkt i tidningen med fantasifulla science fiction-miljöer och kurviga damer. Jag gillade hur det såg ut (jo, ja…) och har sedan dess varit en smula svag för honom, så när jag stöter på serier av honom kommer jag nog läsa dem. Men med tiden har jag accepterat att det nog aldrig kommer bli någonting mer än ögongodis eftersom manusen, oavsett om han själv eller någon annan skrev, är så genomgående banala.
Så ock de tre serier jag tänkte nämna här. Jag tar dem i ordning från sämst → bäst:
I, Dragon: För en gångs skull ger sig Giménez på fantasy istället för science fiction i den här tre volymer långa serien han skrev själv. Tyvärr är serien tungrodd och sidorna proppfulla med text (vilket iofs alltför ofta är ett problem med Giménez serier, lustigt nog med tanke på hur viktigt det visuella är) när en komplicerad maktkamp mellan familjemedlemmar där vissa kan förvandlas till drakar utspelas. Varje detalj i handlingen ska redovisas, och det blir långtråkigt och utan energi.
I mitt tycke fungerar Giménez bäst när han får friare händer och varierade miljöer, men här utspelas alltför mycket av handlingen i enahanda slottssalar, och drakarna får vi se alldeles för lite av. En av hans svagare serier någonsin, i mitt tycke.
Segments: Återigen tre volymer (plus en kortare epilog), men skriven av Richard Malka. Om I, Dragon utspelade sig i en något ovanligare miljö för Giménez är han här tillbaka till sin sedvanliga genre, dvs science fiction, och med ett passande manus: Galaxen styrs med järnhand av en regim som tilldelar alla medborgare en strikt roll när de blir vuxna. Tyvärr blir det lite knas när huvudpersonen Loth får sin roll vilket resulterar i att han tillsammans med en olyckskamrat tvingas fly från planet till planet.
Det är en trivsam serie om man vill läsa någonting av Giménez med ett hyfsat manus som ger honom chansen att teckna en semesterplanet där sex står på schemat för alla turister, en annan där gladiatorspel är det viktigaste (monokulturer en masse alltså), och så vidare. Handlingen i sig är inte så viktig, det är resan och omgivningarna som är poängen.
Kort sagt, Segments är exakt vad man kan hoppas på när man plockar upp en serie av Giménez vad gäller omväxlande illustrationer och snabba ryck i handling.
Sist av allt har vi Choose Your Game, och alltså den jag tycker bäst om. Den är egentligen inte bättre än Segments, men för mig är Giménez posterkillen för fortsättningsserier i Heavy Metal där varje kapitel är relativt fristående, och att serien handlar om virtual reality à la sekelskiftet gör den bara ännu mer typisk för vad jag associerar honom med. Ett mystiskt diskett visar sig innehålla ett flertal spel som bokstavligen drar in användaren i dem, inklusive risken att dö på riktigt om man dör i spelet.
Med andra ord ett tema som var gammalt redan när serien gjordes, men ett tema som passar Giménez utmärkt eftersom varje nytt spel innebär en ny miljö för honom att visualisera. Att läsa hela serien i ett svep blir lite mycket, men ett kapitel åt gången är det charmigt med snyggt tecknad men starkt föråldrad VR-action 😉
Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att Juan Giménez är en stor eller viktig serieskapare. Men nu råkade jag läsa en bunt av hans serier vid samma tillfälle, och som sagt tycker jag – delvis av nostalgiska skäl, absolut! – att de i sina bästa stunder kan vara mysig underhållning tack vare teckningarna. Och har jag nu skrivit (checkar…) nästan 2000 inlägg på den här bloggen tycker jag att han kan förtjäna ett inlägg, han med 🙂