Det svåraste med att ha en blogg är att skriva inlägg de dagar man är nära till deleteknappen.
De dagar man helst vill borra ner sig djupt ner i jorden och ligga där som en lökväxt i väntan på våren.
Här är fyra blogginlägg som jag började skriva igår men som jag inte fick ihop.
Första försöket:
Struphuvudet värker, det gör så ont, det gör så ont, Johan säger kolla på mig men jag kan inte, det går inte, jag kan inte. Andas med mig, säger han, andas långa djupa andetag. Andas in, andas ut. Övertryck, jag blir mätt på luft, jag vill andas mindre, kan jag få andas mindre. Hade sminkat mig så noga men nu är allt blött och snorigt. Vad blir det av den här dagen nu. Lam i kroppen, ett surrande, jag kan inte flytta på den, det är så många fönster här
Andra försöket:
Jag såg ett par avsnitt av Fashion Neurosis klockan 10 på förmiddagen. Johan låg bakom mig i soffan (du kan åka till jobbet, nej, jag stannar). Jag försökte hitta tillbaka till en lugn andning. Jag hade slutat hulka men gråten från ena ögat rann fortfarande. Bara rann. Tänkte på hur sminket nog kladdade på kudden. Benen kändes avskurna från resten av mig. Solida stenblock.
Programmet/podcasten går ut på att en kvinna, Bella Freud (brittisk modedesigner) bjuder in olika konstnärer och kända människor och intervjuar dem med kläder som utgångspunkt. Karl Ove Knausgård säger i sitt avsnitt att han tackade ja för att (och det här säger han på en underbar engelska med norsk brytning): everyone has a relation to clothes, it is very meaningful even though you don’t reflect upon it. I thought it would be meningful to talk about life and art through that lense.
Någonting någonting om min relation till kläder men jag orkar inte nu
Kroppen gör vad kroppen vill, det är så otäckt men jag får bara hänga med
Tredje försöket:
Sprang med Runners for Palestine igår. I morse hörde jag slagorden eka i huvudet medan jag duschade. Alla barn har rätt till liv, Gazas barn har rätt till liv. (Tonåringar, vuxna och gamlingar också). Klädde på mig, drack kaffe. Blev stressad över något, skämdes över något, kroppen började spinna igång och pang: där flög locket av.
Jag lägger en timme av min arbetsdag på att researcha riskokare. Kommer de ens med rätt sladdar om man beställer från utlandet. Vissa riskokare kallas även för tryckkokare.
Johan skriver: Du är så sugen på ris
Det är verkligen sant
Smörigt ris som jag ska äta med sked, i soffan
Finns det något samband mellan tryckkokare och hur jag mår, nej det är för långsökt, jag vill förstås bara försöka köpa mig glad
Fjärde försöket
tänkte på parasollbladen intill huset där jag växte upp
jag kunde krypa in under dem
ett tak av gröna blad
jag satt där i några minuter efter att skolbussen släppt av mig
sedan gick jag in till de andra
min mamma, min pappa och mina bröder
falu rödfärg i sjok på min rygg efteråt
som någon av dom borstade av innan vi åt middag