Jo, det är sant.. flocken väntar på en till liten människa.
Det känns fortfarande som en dröm och vi är lite, lite rädda för att bli väckta snart.
Att Lillminstingen, Lillalillebror ska bli Storebror…
Hela syskonskaran är så otroligt längtiga efter detta lillsyskon, så det gör att detta äventyr känns än mer underbart. Olof drar upp mammas skjorta om dagarna och pratar med lillasyskonet och pussar på magen.. ”jag ÄLSKAR dig bäbisen! ”.
…
Ni har skickat så otroligt många och fina gratulationer senaste dagarna, TACK!! ..och så undrar ni förstås en massa saker.. och jag ska svara på en del av era frågor här och nu;
- Hur har du mått som gravid? Till en början, varit trött och mått illa (i lite olika grad) med alla. Mer illamående för varje graviditet. Senare under graviditeterna, en del foglossning till och från. Men på det stora hela otroligt bra. Jag har tränat mig igenom alla graviditeterna och gör så även denna gång och hoppas så kunna fortsätta med det då det som i det ogravida livet, ger så mycket både kroppsligt och mentalt. Gravid-illamåendet blir tusan bättre av rörelse! Något jag knäpper händerna hårt för denna gång, är vad som under barn tre och fyra, var riktiga mardrömsveckor.. de där veckorna i slutet, med strokeliknande migrän.. synbortfall, domningar, borttappat tal.. med Lillminsting i magen hade jag migrän i princip dygnet runt senaste veckorna. Det var hemskt. Just i detta nu mår jag tipptopp på alla fronter och njuter som bara den!
- Har det varit tufft att vara hemma med barn samtidigt? Världslyxigt att få vara hemma med mina älsklingar! Kunna se ut som ett spöke och bara vaa. Tiden i början är ju som den är.. men jag har tyckt att det känts sååå lyxigt att kunna må piss-illa här hemma ifred… myst extra med barnen, stuvat undan hittepå-måsten.. sänkt kraven. Jag kan fortfarande skratta åt att barn finner sig så i olika situationer.. ”mamman byter skepnad men verkar tillfreds med det så då är vi också det”, typ så. Som att hon som sällan nuddar tv-soffan, plötsligt föreslog tv-vila mitt i dagen… ”åå vad mysigt, mamma!”. Eller att hon som också är en nattuggla, kväll på kväll somnade före alla barnen!? … mm, det var ju lite konstigt.. ”vi längtar efter att du orkar kvällsläsa för oss igen”. Eller alla de där veckorna när jag mådde så illa att jag sov… med finn crisp i mungipan… vad tokigt att mamma äter på natten!?”. Fastän vi aldrig haft så många barn som vi har nu, tycker jag att dryga, första trimestern, gått som bäst denna gång.. förstås för att inget av barnen är sådär pluttlitet längre och jag har också känt mig så tålmodig och tillfreds. Och om morsan behövt slumra en stund mitt i dagen, har storasyskonen denna gång kunnat hålla koll på lilla Virvelvinden… otroooligt lyxigt! Det var betydligt körigare att vänta barn med en tre- och en ettåring tex…
- Hur har alla barnen reagerat på kommande syskonet? Det har bara varit hurrarop, vilket känns enormt gott. Barnen har faktiskt tjaatat på sin mamma och pappa senaste åren och tyckt att ”kom igeeen, eeen till!”. Kul!
- Var det planerat? Barn är en gåva och ingen beställningsvara. Vi är oändligt tacksamma över detta barn, som vi önskat oss såå.
- Vet ni om det är en tjej eller kille? Ja det gör vi, faktiskt. Vi har aldrig tidigare bett att få reda på könet vid RUL, men denna gång ville barnen så, så gärna det och det kändes härligt av flera anledningar, så vi gjorde så. Det är charmigt både ock, kan vi konstatera.. att inte veta.. och att veta lite mer, vem vi väntar på…
- Har ni alltid varit överens om antal barn? Eller har någon velat ha fler än den andra? Svar Ja på fråga ett! och Svar: Nej, på fråga två! Tror att det är hur viktigt som helst att vara superöverens angående det här.
- Vad ser du mest framemot med en ny liten bäbis? Är det något särskilt du vill göra annorlunda nu? Att få möta en ny liten människa, det finns nog inget häftigare? Att få se barnen tillsammans med sitt nya lilla syskon. Se den vackraste människan jag vet, barnens pappa, hålla i sitt lilla knyte… åh puh. Möta kärleksstorm (blandat med kaos, givetvis). Få möta lillungens blick, för första gången. Alla de där små, så stora stunderna i början… längtar enormt. I övriga, i stora drag, önskar vi få fortsätta leva såsom vi gör och älskar, långt bort från flock fast i ekorrhjul, pusslandes med vårt alldeles egna livspussel, samlandes på tillsammanstid…. en dag i sänder.
…
Tack igen å igen för alla grattis… och GRATTIS, alla mammor på morsdag idag!
Småttingmammor, Bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor….
ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3