Dags för mitt årliga inlägg för närmast sörjande, dvs mig själv, med allehanda statistik för året som gått. Jag tar siffrorna i samma ordning som jag brukar, och börjar därför med
- Antal inlägg: 120 stycken blev det, klart fler än de senaste åren. Det beror på att jag hade föresatt mig att skriva ett inlägg om varje serie jag läste under året, åtminstone de avslutade. Tyvärr föll jag på målsnöret (ett rätt långt sånt, typ 3 månader långt…) eftersom jag flyttade under hösten och det tog så mycket tid och energi i anspråk att jag helt enkelt inte hann med att skriva om de mer perifera/ointressanta serierna. Lite suspekt är det dock att jag märker att jag varje år trappar ner på bloggandet under hösten…
- Antal ord: 72085, också det fler än förra ordet. Men färre ord per inlägg blev det, också det såklart beroende på att ett inlägg / läst serie innebar att en del inlägg behandlade relativt menlösa serier → det fanns inte så mycket att säga.
- Antal kommentarer: 114, återigen en högre siffra. Som alltid beror antalet kommenterar väldigt mycket på hur många inlägg jag gör, men ärligt talat är jag ändå förvånad över ökningen. Dels för att trenden under många år varit att kommentera, det gör man på sociala medier snarare än direkt på bloggen, men dels för att året saknat uppenbara dragplåster vad gäller kommentarer. De inlägg som brukar få mest interaktioner är de som handlar om klassiska serier (fransk-belgiska klassiker, Disney, …) och jag har inte skrivit så många sådan i år. Men trevligt, och bra jobbat, läsare!
- Mesta refererare: Facebook, såklart. Inte riktigt lika överlägset som förra året men snudd på, med ungefär 30 gånger fler hänvisningar än nummer två. Och om förra året visade på X/Twitters nedgång vad gäller interaktioner är X i år närmast utraderat; antalet som hamnat på bloggen efter länkar via X går bokstavligen att räkna på ena handens fingrar. Bluesky, Instagram, diverse andra bloggar ligger långt över dem vilket inte är så konstigt för det finns mycket lite av intresse kvar på X.
- Antal besökare: 14368 besökare blev det, en märkbar uppgång igen. Men med tydligt förre under hösten, och det beror helt på min distraherande flytt. Fy, jag!
- Antal läsningar: 30616; som med alla andra årets siffror en klar förbättring. Uppmuntrande för att skriva mer här, såklart!
- Mest lästa inlägg: Sist och i mitt tycke intressantast, vilka inlägg har lockat flest läsare under året. Man kan notera att en del trotjänare bland populära inlägg fortfarande syns till strax under topp-10, som Lina Neidestams Maran och de svenska samlingarna av Snobben, och att som vanligt är intresset större för västerländska serier än japanska. Men det är en ovanligt jämn lista vilket reflekterar det jag nämnde tidigare, dvs att det saknades uppenbara toppnummer bland inläggen i år. Avståndet mellan antal läsningar för plats 1 och plats 10 i år är bara en fjärdedel av avståndet 2023, och samma trend syns längre ner i listan: Under 2024 har antalet läsningar spridits ut betydligt mer jämnt mellan alla inlägg än under 2023, och tillsammans med det faktum att det totala antalet läsningar var större betyder det att de flesta inlägg lästs av klart fler läsare. Tjoho för det! Och nu, listan, nerifrån:
- 10: Robert Amans bok Serier för vuxna om Horst Schröders utgivningsgärning klämmer sig precis in på listan. Jag hade nog gissat att den skulle komma ännu högre eftersom den var så livligt diskuterad och uppskattad på exempelvis Facebook. Men det är klart, det är ju inte en serie utan en bok, så det kanske är rimligt på en serieblogg ändå 😉
- 9: Återutgivningen av Goscinny & Uderzos föregångare till Asterix, Oumpa-pah, lockade föga överraskande läsare. Det här är själva urtypen av inlägg som jag märkt drar till sig läsare: En klassisk fransk serie i en utgåva avsedd för trogna fans. Och en åtminstone seriehistoriskt intressant serie är det.
- 8: En till för mig överraskning är inlägget om manga på svenska. Överraskande eftersom det handlar om manga, men egentligen är det nog inte så konstigt: Här handlar det för en gångs skull om manga som faktiskt finns tillgänglig på svenska, och rent generellt är det den svenska serieutgivningen som lockar läsare. Jag tror också själv att det finns ett ganska stort sug efter manga på svenska som förlagen är dåliga på att utnyttja, så när det för en gångs skull dyker upp något blir det intressant. Att inlägget blev populärt två år efter att det skrevs beror säkert på att framförallt Solo Leveling fick en anime under året, och att den blivit mer och mer populär under åren som gått.
- 7: Och apropå inlägg om serier på svenska vs på engelska är inlägget om Betty Brown det enda på listan som handlar om en engelsk utgåva. Att den här poppade upp på topplistan beror säkert på att en Facebook-grupp om klassiska serier länkade till den; läsekretsen i den gruppen är huvudsakligen engelskspråkiga så de fick avnjuta min prosa via auto-översättning som jag bara hoppas var rättvisande.
- 6: Om Oumpa-Pah självklart drar läsare gör Disney detsamma, så att Egmont påbörjat en utgåva av Romano Scarpas serier var självklart av intresse. Jag har inte skrivit om fler av böckerna i serien men de fortsätter ungefär i samma stil; Snygga fysiska böcker, med serier som pendlar drastiskt i kvalité. När Scarpa får till det är det utmärkt, men det är minst sagt inte varje serie det händer.
- 5: Den kompletta utgåvan av Kalle och Hobbe fortsätter att attrahera läsare, och det är inte underligt med tanke på att både serien och utgåvan förtjänar allt beröm de kan få. Förutom mangan på svenska är det här det enda inlägget som inte skrevs 2024; om det är ett tecken på att årets inlägg var ovanligt bra, att de gamla klassiskt populära inläggen slutat dra nya läsare, eller att de stora sökmotorerna (dvs i praktiken Google) mer och mer prioriterar nya sidor/sammanfattningar av sidor istället för att länka till dem vete fåglarna.
- 4: Här är ett till inlägg om en icke-svensk serie, nämligen om ett franskt Spirou-album som jag nog kan garantera aldrig kommer översättas till vare sig svenska eller engelska. Det franska albumet drogs nämligen tillbaka efter en storm av kritik vad gäller innehållet. Jag har svårt att bli upprörd över det eftersom det var en rejält dålig serie oavsett om man tycker innehållet var rasistiskt/sexistiskt eller inte, och för den som ändå vill läsa det är det trivialt att leta upp den på nätet.
- 3: Den svenska utgåvan av den första versionen av Castafiores juveler var för min del en mycket trevlig upplevelse; att se ett klassiskt Tintin-album med ett papper som ger rättvisa åt färgläggningen händer inte varje dag. Och mumma för bloggläsarna också, såklart!
- 2: Vad jag tänker på som en pendang till Robert Amans bok hamnar näst högst upp på listan, Ulf Janssons Box 19008. Det var kul att se hur online-hypen/intresset för den här boken ökade ju närmare utgivningen kom, och lika kul att läsa serierna igen. Enda nackdelen för min del är att Janssons stil är så klassiskt ren och gagsen lika så klassiskt skildrade att jag kommer ihåg serierna ruta för ruta från Epix, men det kan jag stå ut med för att äntligen få sidorna samlade. Plus en massa extramaterial. Och att serieboken kom högre upp på listan än intervjuboken är som sagt väntat för en serieblogg 😉
- 1: Jag hade nog aldrig trott att Barnrumpa-recensionen skulle bli årets mest lästa, men så är det. Och det beror inte på att någon populär sajt länkat till recensionen (det händer ibland och kan vara väldigt tydligt i statistiken, som när recensionen av Anna Härmäläs Singelmamman plötsligt blev populär den 27:e april, några veckor efter att jag publicerat den) eftersom de allra flesta läsningarna skedde samma dag jag publicerade den. Det är en bra serie, absolut, men jag anar nog att ett stort skäl är innehållet: Erotik lockar alltid 🙂
Och med det tänker jag definitivt lämna serieåret 2024 därhän. Jag kommer säkert läsa några serier i år som utkom 2024, men då kommer jag glatt räkna in dem bland 2025 års serier, både i årskrönikan och (givetvis) i statistiken. Fler siffror om ett år!